På väg mot primitiv grammatik - en lång resa

När kommunikationen blivit avsiktlig och medveten ökar behovet av att kunna utrycka mer. Barnet behöver ord för att peka ut sådant som inte syns. Att vara på väg mot primitiv grammatik innebär att lära sig förstå och använda ett förråd av ord och de enklaste sätten att kombinera vissa ord med varandra. Oftast förstår barnet här betydligt fler ord än de själv kan uttrycka. Barn med typisk utveckling brukar befinna sig här under delar av sitt andra levnadsår. 

Alicia är nu fjorton år gammal och har börjat sin resa mot primitiv grammatik. Den kommunikativa repertoar som hon har använder hon på ett målinriktat och medvetet sätt i Här-Nu situationer. Men den är starkt begränsad på grund av stora hinder både kognitivt, medicinskt och fysiskt. I nuläget har Alicia fyra olika tecken som hon använder aktivt och cirka 50 ord som vi tror att hon förstår. Det är inget stort ordförråd. I mina anteckningar från föreläsningar med Irene Johansson hittar jag siffror som 50 aktiva ord och 160-200 passiva ord som ett mål att lära under vägen mot primitiv grammatik. Det är ett väldigt avlägset mål för Alicia, men varje nytt ord som hon kan lära in och använda sig av är värt hur mycket som helst.

Jag blir överlycklig över varje nytt steg framåt som Alicia tar. Det gäller inte bara kommunikativa steg utan all form av utveckling. Allt hänger ihop.

Men samtidigt känner jag ibland också en stor frustration över att det går så sakta och att det är så svårt. Det känns hopplöst och sorgen tar överhand. Varför fick Alicia den här hjärnskadan? Varför kan hon inte få ha det som andra tonåringar? Varför måste epilepsin hindra henne från att må bra och utvecklas utifrån sina förutsättningar? Det finns så många "varför" när hopplösheten tar över, men inga svar. Jag tror att det är viktigt att tillåta sig själv att släppa fram de här känslorna. Längst in i hjärtat bär vi som är nära Alicia på en stor sorg. En sorg som alltid kommer att finnas där och göra sig påmind vid olika tillfällen. Det viktiga är att inte fastna i sorgen.

I min dokumentation försöker jag lyfta fram möjligheter kring kommunikation och samspel. Min målsättning är att hjälpa och ge hopp till andra i liknande situation. Det är en stor utmaning när barnet har så stora hinder som Alicia har, men det är möjligt och det är värt all tid i världen.

ALLA KAN KOMMUNICERA!