Early intervention handlar om att identifiera barn som löper risk att få svårigheter i sin språkutveckling så tidigt som möjligt. Varför slösa tid med att vänta? Språkutveckling är ett livsprojekt som börjar med den allra tidigaste kommunikationen.

I en artikel på IAKM:s hemsida beskriver Irene Johansson grundtankarna i early intervention utifrån de tre F:n som innebär att "förebygga hinder i kommunikationen" - "förekomma negativa upplevelser" - "förbereda nästa steg i språkutvecklingen". Gå gärna in på www.iakm.se och läs artikeln i sin helhet.

Om vi tänker utifrån Alicia och alla andra barn med en väldigt långsam inlärning är early intervention otroligt viktigt. Det är alltid viktigt med tidigt insatt språkträning för alla barn med någon form av språkproblematik. Första habiliteringsinsatsen för Alicia som handlade om kommunikation inträffade när hon var runt ett och ett halvt år. Då fick familjen ett erbjudande om att gå en utbildning som handlade om hur man i vardagliga situationer kunde främja och utveckla sitt barns språkutveckling. En bra utbildning som gav oss strategier och redskap för att hjälpa Alicia framåt i sin kommunikationsutveckling. Men varför vänta i ett och ett halvt år? När de vet att barnet har en flerfunktionsnedsättning. När de vet att allt går långsamt och sker i små minimala steg, hur kan språkträningen då hamna så långt bak i prioriteringen? Ofattbart! Det borde vara en självklarhet att språkträningen finns med i de tidigt insatta åtgärderna.

Alla människor har rätt till ett språk och då finns det ingen tid att förlora. Vi gjorde vårt bästa under den här tiden och mina erfarenheter om Karlstadmodellen kom väl till användning.

Vi vet att Alicia har stora språkliga hinder och att det är vi vuxna som måste förebygga dessa hinder så långt det är möjligt. Både genom att ge Alicia redskap och strategier för kommunikation, men också genom att vi anpassar oss och lär oss att tolka henne.

Vi måste bjuda in Alicia i den språkliga gemenskapen. Hon vet inte hur man gör. Vi måste vara uppmärksamma, se, tyda och tolka.

När Alicia blir förstådd ökar självkänslan. Vi ser tydligt att hon blir glad och nöjd när vi förstår och tolkar henne rätt. Hon tycker också mycket om att få beröm när hon klarar någon uppgift, men det krävs en stark och överdriven respons från vår sida. Vi måste klappa och tjoa högt "wow, vad du är duktig" eller "bra Alicia". Då förstår hon att hon gjort något bra och vi blir belönade med Alicias underbara leende och skratt. Här har vi fått anpassa vår respons och det är Alicia som visat oss vägen.

Jag känner mig frustrerad och ledsen varje gång jag inte förstår Alicia. Det känns som ett svek. Här har vi en stor utmaning - att förekomma negativa upplevelser. Det krävs mycket insikt, kunskap och övning. Och att vara nära och öppen i vår relation till Alicia.

Det här är ett livsprojekt. Ett "bygge" som aldrig blir färdigt men som ändå blir större och större efterhand. Det är viktigt att byggstenarna byggs på varandra. Svårigheten och utmaningen är att det är pyttesmå byggstenar och det tar mycket lång tid att bygga. Men vi förbereder nästa steg med varje ny sten. Den ena förbereder för den andra som är en förutsättning för den tredje. I Alicias takt och utifrån hennes förutsättningar.

Sakta men säkert bygger vi vidare och till slut blir det ett stort bygge. 

DÅ ÄR DET VÄRT ALLT!